Dumma dumma LO-förbund. Dumma dumma journalister och dumma dumma ungdomspolitiker. Så. En subjektiv kort sammanfattning om de senaste månadernas fackdiskussioner.
Okunnighet på fritt fall präglar diskussionerna om Byggnads och HTR:s avspärrande av Wild ´n Fresh. Och fackförbund i allmänhet. Och många är inblandade.
Fackförbundens förtroende hänger på två saker: Att tillgodoser sina medlemmars behov. Och att de låter alla andra vara i fred. Ingen ville ha HTR i Göteborg. Inte ägaren. Inte personalen. Och inte opinionen. Men som är envis grävling ville inte förbundet släppa taget. Det gick helt enkelt inte att backa trots att de sannolikt förstod att de hade gjort ett misstag.
I fackförbundsvärlden (Jo, jag har en hel del insyn) frodas konspirationstankar över den borgliga regeringen. (Kanske inte helt obefogat efter a-kassereformen). Misstankarna väcker kämpartakten och den kollektiva ilskan för valnederlaget. Kampen om de fackliga rättigheterna hårdnar. Och då inte bara för att vi har en avtalsrörelse just nu. Men vet de verkligen vad deras medlemmar vill är detta isolerat till en LO- och TCO-elit runt Norra Bantorget.
Morgontidningarna har några riktigt duktiga och erfarna arbetsmarknadsjournalister. Det är en krånglig värld som inte lätt låter sig belysas och analyseras, men de gör ett mycket bra jobb. Nackdelen är att det blir tråkigt. Och ämnet är i sig inte speciellt publikdragande (även om det omfattar nästan alla yrkesföra människor i landet). Men så händer det saker som Byggnads och Wild ´n Fresh -och då rusar blodet till huvudet på redaktionerna och mer åsiktsfulla och mindre insiktsfulla journalister kommer till tals.
Och så har vi Federley och hans svepande attacker på fackförbunden. Någonstans i hans dimmiga PR-lusta så finns det givetvis korn av strategi. Federley vill ju kasta ut hela svenska modellen för arbetsmarknadens spelregler och använder då ett fackförbunds snedsteg för att försöka få ut hela rasket – och givetvis få poäng hos systemets belackare. Ja, det är väl röster det också.
Ella Bohlin och KDU, är mer nyanserad, men budskapet är detsamma. En kampanj lanseras: A non-facking generation (Där tänkte de länge och väl). Stoppa fackförbundens stridsåtgärder är budskapet. Hmm, är det inte det som är fackförbundens enda verktyg…
Även om jag inte tror att ideologiska argument fungerar på Bohlin och Federley, så kanske mer praktiska/strategiska gör det: Några miljoner människor -faktiskt en stor majoritet av Sveriges arbetsföra befolkning- är med i fackförbund. Vill inte Centern och KD (och därmed Alliansen) ha några väljare i nästa omgång. Men visst är det är ju alltid skoj att vara raljant när man inte behöver ta ansvar.
Ytterligare kommentar: Så kommer SIF-tidningen in från vänster och vill visa sin integritet. Och vad vann de med detta. Hetsa HTR till ytterligare blockader…
Senaste kommentarer