Miljöns förestående död säljs med söta, vädjande sälögon. För isen på nordkalotten smälter. Och det är meningen att vi alla ska förstå att det är sälarna som stupar först när de inte har något isflak att krypa upp på. Och sälar som måste simma hela tiden och inte kan vila -kommer drunkna. Och döden dö. Såsom Moder Jord kommer kasta in handduken några år efter alla sälungar.
Domedagsprofetiorna avlöser varandra. ”Amazonas är borta inom 100 år” skanderade Aftonbladet och Svt meddelades det att det är ”kört för Östersjön”. Ingen brist på starka, skrämmande ord inte. Det är givetvis viktigt att vi uppmärksammar klimatproblemen – och tar dem på allvar. Kreativa tekniska lösningar och politiska krafttag är nödvändiga för att hitta en långsiktig lösning. Och givetvis alla människors medvetenhet om sitt eget bidrag.
Nu tävlas det om att berätta om hur allvarlig frågan är. Och budskapen blir bara starkare och starkare. Inom kort kommer hela jorden koka och vi med den inom en tioårsperiod. Emma Hamberg uppmärksammade detta fenomen i krönika i City/GT/Kvällsposten. Hon reagerade liksom jag på budskapet om den av alger dödade Östersjön. Och kollade upp det med Naturskyddsföreningen som:
”tyckte man kunde jämföra Östersjön med en 20-åring som rökt och supit lite väl hårt. Men som fortfarande bara var 20 och hade alla chanser till bättring om den bara la om sina livsvanor.
Ett helt annat svar! Östersjön är dödens död i Aktuellt men bara på dekis på Naturskyddsföreningen. Vem ska man tro på”
Hon har en mer konspiratorisk förklaring till fenomenet än jag har: Någon vinner helt enkelt på skrika högt om klimatdöden. Hon har säkert rätt men jag tror att mest är det bara en konstig mediahysteri som uppkommer: Alla vill tala om det som är aktuellt och angeläget för så många människor som möjligt (hmm, precis som jag gör just nu). Vissa organisationer och forskare har gjort det i evighet och de drunknar nu mindre kunniga opinionsbildares höga körsång. Hög hastighet leder dock alltför ofta till en hård krasch. Miljöopinionen riskerar att bli en kortvarig kampanj för miljön. Ett soundbite som snart övergår till en annan fråga. Panikartiklar och skräcksenarion genomskådas till slut av medborgarna och då är tyvärr miljöbacklashen är ett faktum.
För några månader gjorde Aftonbladet ett stort upprop för uppmärksammande av klimathotet. Idag går det inte att hitta många artiklar som rör klimatfrågan som är publicerat efter mars månad. Nu räddar Aftonbladet oss istället från prostatacancer med hjälp av muschar. En sak i taget helt enkelt. Behöver vi inte längre prata om miljön?
Kommentar: Här är för övrigt någon/några som kan detta betydligt bättre än jag.
…eller som en killkompis till mig, som har varit skeppare på forskningsexpeditioner vid Antarktis, berättar: Forskarna själva tycker att det är bra att frågan får stor uppmärksamhet, även om det inte är värre nu än tidigare, eftersom de på så sätt får nya pengar att forska för.