Dagens tidningar (både dags- och kvällsversioner) och åtskilliga bloggar är idag fulla av något som kallas ESC-fiaskot. Det talas om en sammangaddning av östeuropeiska länder – kompisröstning som ska döda evenemanget. Och det finns så många fel i detta resonemang så jag vet inte var jag ska börja:
1. Östländerna är ett passerat begrepp. Helsingfors, Stockholm och Athen ligger alla öster om Prag. Bygg inte upp ännu en tråkig kulturell version av järnridån, när vi nu kämpade i så många år för att ta ned den. Berlinmuren föll 1989. Det är dags att ändra perspektiv.
2. Förra året vann Finland. Året innan dess Grekland. Har de redan glömt att dessa ”västländer” också har tagit hem segern. Och alldeles nyligen.
3. Det var inte bara öst som röstade på öst. Det gjorde även Spanien, England, Frankrike och andra länder som belackarna klassar som lite finare i ESC-sammanhang. Med undantag för att vi röstade in Finland som vinnare i år röstade ju även vi i Sverige på de vinnande länderna från ”öst”. Kompisröstningen om någon var ju mest pinsam i Skandinavien: Serbien, Georgien och Armenien fick ju i alla fall röster av alla länder. De enstaka röster (12:or och 10:or) som Sverige fick, kan vi ju tacka våra närmaste grannländer för.
4. De vinnande länderna hade helt enkelt starkare låtar.
För mig ter sig detta mest som en pinsamt uttryck för två saker: För det första så är folk dåliga förlorare. Helt enkelt besvikna för att Sverige inte gick bättre. För det andra så är fortfarande rädda för andra kulturer och ser ned på dem. Då är det lättare att förklara ett nederlag med en klassning av Vi och Dem. Väst och Öst. Det tråkiga är ju att journalister slänger bränsle på denna kulturella elitismbrasa.
Och avslutningsvis: Om man är så engagerad i denna fråga -och så arga för att Serbien vinner – så kommer de absolut inte leda till någon död för ESC. Visst fasiken sitter de där framför TV:n nästa år.
Kloka ord! Håller helt med.
Visst finns det ett visst mått av bitterhet i svenska musikjournalisters reaktioner, och visst finns det ett visst mått av västelitism. Tankarna far osökt till haussade idrottutövare där distanslösa svekdebatter rasar då bara silver och bronsmedaljer inhämtats och guld krävts.
Men helt klart är att grannar röstar på grannar. Att inte se det mönstret är i mitt tycke naivt eller tyder på feta skygglappar. Det gäller ju förövrigt både de nordiska länderna och exjugoslavien. Om det sedan skall ses som ett problem är en annan fråga och om fenomenet beror på kompisröstning eller igenkänning i kulturella markörer kan vi bara spekulera i.
Din etta är helt klockren. Öst och väst, vilket kategoriserande. Själv har jag funderat över vad det är som är fiasko. Musikkultur ser inte likadant ut i alla delar av Europa och media verkar vara inställda på vad all västerländsk populärmusik (även i kategoriserande slängar kallas mainstream vilket i vårat samhälle kallas pop) och glömma resten.
Detta behövs, jag ser fram emot att 18:deplatsen skall ha ett extra möte. Att kvalplats ger mer tvtid är det ingen av dem som kan komma på och att all publicitet är bra publicitet. De senaste vinnarna har alla kvalat, det handlar om exponering, inte svårare än så.
Sedan handlar det väl om prioritering. Många av ”västländska” länderna har en annan typ av musikexport vidare ut i världen än vad de typiska ”östländerna” har (jag tog verkligen fasta på öst och väst nu på ett väldigt ironiskt sätt). En vinst för Ola Salo i ESC sätter inte Sverige på musikkartan då det redan ligger där, där finns många av de länderna som var med från börjn och kanske är det dags att sätta nya länder där.
Media verkar vara mindre intresserat av just det utan ser det hela som ett fiasko. Själv hoppas jag att det kommer mer nytt och att sveriges egna melodifestival kommer att vara allt annat än promotion för redan etablerade artister.
Jag är glad att jag hittade hit för du skriver bra.
MVH Josefine
musikvetare
Hej Josefine
Utmärkt kommentar. Du har en hel del poänger – säkerligen rätt i allt du skriver. Det kändes också som om bidragen från ”öst” var väl genomtänkta och hade lite själ – jo, även Ukrainas. Västbidragen, kanske med undantag för Sverige (och kanske Frankrike och Tyskland), kändes lite dussin. Gjorda enligt principen att alla ska tycka om det och tyvärr blir det istället slätstruket.
Jag som dock är en hysterisk kalenderbitare måste dock tillägga att Greklands bidrag faktiskt inte kvalade. (Så nu har jag även erkänt att jag kan schlager lite för bra för att vara sunt – jag är en sådan nörd).
Ska hålla utkik på er utmärkta sida också.
Oj, kvalade inte Grekland? Ajdå, jag lägger mig där (jisses vilken koll du hade) men inflikar att Elena hade turnéer runt om i
Europa för att lansera sin ESC-låt =). Exponering =)
Ohja, Ukraina hade skäl. AfterDark hade sina också.
I de fallen handlar det om sammanhang. ”Diskobollen” är känd i östländerna och har där sitt sammanhang. Ingenting är utan sammanhang och eftersom vi i ”väst” inte har sett denna person innan så tycker vi att det är konstigt att han är med och tävlar. Han hör inte dit. Nästa dag föreslår Svenska folket att Ronny och Ragge skall ställa upp. I Sverige har R&R ett sammanhang, något som After dark också hade när de ställde upp med ”Åh när ni…”
//Josefine