Det är inte avsky mot homosexuella som får herrarna och damerna att uttrycka sitt motstånd mot samkönade äktenskap på DN Debatt idag. Det är rädsla. Rädsla för en ny ordning där de och de värderingar som de uppfostrades med, spelar en mycket undanskymd roll. Trösten är att det är en sista dödsryckning för dessa dammiga åsikter.
Jag har en viss förståelse för tanken att äktenskapet är en kyrklig institution och därför inte en politisk fråga som ska avgöras av riksdagen. I alla fall inte sedan delningen av kyrka och stat. Men det är inte deras argument. Istället kommer barnen upp fast att undersökning efter undersökning visar på att barnen till samkönade par inte har lidit av att ha två mammor eller två pappor.
Debattörerna tar avstamp i en fransk utredning på samma tema. Denna jämförelse är konstig men visar tydligt vad debattörerna representerar. Frankrike är ju inte direkt berömt för sitt liberala synsätt. Konservatism och katolicism har familjen som minsta byggsten i samhället. Innanför den får inte lagen och staten tränga sig in. I Sverige är det ju snarare liberalism och pragmatism som präglar våra familjevärderingar – och den enskilda människan står i centrum. Politiken anpassar efter opinionen som följer med verkligheten.
Barn föds av homosexuella föräldrar ändå. Oavsett vad lagstiftningen säger och oavsett vad Fälldin (trodde mer om honom) och övriga hasbeens säger. Urtidsfolket på DN Debatt vill bara förvägra dessa barn och deras föräldrar rättigheter. De menar dessutom att samkönade äktenskap på förstärka rasmotsättningarna i Sverige. Detta är ett tragiskt synsätt som dessutom nedvärderar invandrare i Sverige. Nästan alla flyktingar som kommer till oss kommer till oss för att vi är ett öppet och liberalt samhälle som välkomnar skillnader. Då måste också alla olikheter få plats och beredas samma grundläggande rättigheter. Ett flertal av flyktingarna kommer dessutom till Sverige för att de är homosexuella och lever under dödshot i sina hemländer.
Ett sista skri från en gammal tid. Egentligen inte ett hot mot homoäktenskap som säkerligen kommer att bli genomfört. Men däremot nedsvärtande av allianspartiernas goda krafter. Centern, FP och framför allt sossarna har varit snabba att alienera sig mot de medeltida idéerna som syns på DN Debatt idag. Men var är Moderaterna?
Fälldin mfl menar att äktenskapet är huvudsakligen till för reproduktion och säkerställande av kärnfamiljen. Jag är säker på att majoriteten av äktenskap kommer till av ett helt annan anledning. Jag önskar härmed att debattörerna på ålderns höst får chansen att uppleva den stora kärleken.
Well put! Hatten av
Tackar. Kanske borde dock ha ägnat rätt mer plats för att kritisera Bergstrand för att över huvudtaget ta in artikeln. Den representerar ju ingen riktig opinion i Sverige -få delar ju debattörernas åsikter.
Och om den istället hade riktat sig mot invandrare hade han ju aldrig vågat.
Nu ville de ju bara få till en folkstorm. Och jag hoppade glatt in i stormen tillsammans med otaliga andra.
Bland homos råder ofta missuppfattningen bland homos att dagens äktenskapslag är “diskriminerande”. Hur är den tolkingen över huvud taget möjlig? Ett äktenskap är ju per definition en parbildning mellan en kvinna och en man. Det är den självklara tolkningen sedan tusentals år och över hela världen.
Bara en kvinna och en man kan ge upphov till barn. Och de har en självklar rätt till sina föräldrar, i enlighet med FN: Barnkonvention. Men två män eller två kvinnor i parrelationer kan med hänsyn till barnens rättigheter inte ha “rätt” till barnen.
För ett antal år sedan kämpade RFSL och den övriga homolobbyn starkt för att få partnerskapslagen. Men den kampen var tydligen inte nog. Nu vill homorörelsen ytterligare flytta fram positionerna genom att vända upp och ner på själva begreppet äktenskap.
Var inte partnerskapslagen tillräcklig i sig? Eller krävs det nödvändigtvis ett “äktenskap” för att homoförhållanden ska framstå som ännu mer “normala” och normgivande?
Hur som helst har vår nuvarande äktenskapslag inte ett dyft att göra med “negativ särlagstiftning” för homosexuella. Detta faktum är i alla fall uppenbart för de flesta. Äktenskapslagen är inte mer “diskriminerande” mot homos än det är vägra kalla en apelsin för citron.
För att bredda dina kunskaper och perspektiv vill jag gärna dela med mig av en mycket skarp och tänkvärd krönika av Per Landgren:
“Äktenskap är inte ett nytt ord
Äktenskapet kan heller inte vara könsneutralt, lika lite som en gynmottagning eller en ungkarlsklubb.
Med klara definitioner kan vi lösa många problem och enas om mycket. Grumliga resonemang och dålig argumentering avslöjas lätt.
Om någon kommer på någon ny bokstavskombination, finns en stor frihet att bestämma vad det nya ordet ska betyda. På samma sätt kan en ny företeelse beskrivas med ett nytt ord. Det kallas för en stipulativ definition, vilket betyder att någon helt enkelt bestämmer det nya ordets betydelse. Med en lexikal definition presenteras den betydelse som ett ord redan har och med en preciserande definition skingras oklarhet.
Ordet ”äktenskap” är inte något nytt ord. Det är en social institution som över hela världen sedan årtusenden är sanktionerad i seder och lagstiftning och som har motsvarande beteckningar med ofta samma bestämda innebörd.
En lexikal definition får vi av Nationalencyklopedin: ”En i särskilda former ingången förbindelse mellan en man och en kvinna.” En preciserande definition i vår kulturkrets kan vara att äktenskap är ”en av lagar och seder sanktionerad och prioriterad levnadsform mellan en man och en kvinna med syftet att bilda familj.”
En sådan definition motsägs inte av att en del äkta par av sekundära skäl, till exempel medicinska eller av ålder inte kan få barn. I grunden är äktenskapet mellan man och hustru en reproducerande enhet. Ordets betydelse i svenskan är fixerat sedan närmare tusen år.
En statlig enmansutredare, Hans Regner, har nu föreslagit att ordet äktenskap i svensk lagstiftning ska tvingas på en annan betydelse. Han föreslår att partnerskapslagen upphävs och att äktenskap enligt förslagets portalparagraf ska kunna ingås ”mellan en kvinna och en man, mellan två kvinnor eller mellan två män.”
Problemet är att bara att ordet ’äktenskap’ redan har en lexikalisk definition och preciserad betydelse i såväl vår rättsliga tradition som i vår kultur. FN slår fast rätten för ”fullvuxna män och kvinnor” att ingå äktenskap och bilda familj.”
I detta ligger den reproduktiva förmågan, vilken efter vigsel leder till familj, som i sin tur sägs vara den grundläggande enheten i samhället.
Det finns en bra metod att ”definiera”. Vi har tillämpat den sedan Aristoteles. Det är att skilja på olika slag efter deras karaktäristiska skillnader. En banan och ett äpple är frukter, men ett äpple är inte en banan.
På samma sätt är äktenskap och partnerskap – som var ett nytt begrepp 1994 – olika samlevnadsformer, men partnerskap är inte äktenskap.
Den karaktäristiska skillnaden är könstillhörigheten i paren och därmed också den reproduktiva förmågan. Sådan är verkligheten. Den förhåller man sig till. Det är lika lite diskriminering som att män inte får vara kvinnor eller tvärtom.
Därför är inte äktenskap diskriminerande. Det kan heller inte vara könsneutralt, lika lite som en gynmottagning eller en ungkarlsklubb.
Såvida man nu inte vill göra våld mot språket, mot vår kultur och mot verkligheten.
I lag kan man ju kalla även banan för äpple, men det borde inte vara politiskt korrekt att gå emot verkligheten.
PER LANDGREN, FIL. LIC., TIDIGARE RIKSDAGSLEDAMOT FÖR KD, HAR ARBETAT MED EKONOMI OCH MEDICINSK ETIK I PARTIET.”
http://www.tronsvarld.se/Article.aspx?articleId=133078
Tack Bengt (och Per). Roande att det handlade om så många olika frukter (inte mindre än fyra stycken) – det är ju ändå bögar vi pratar om. Skrämmande allt det andra. Vad Fälldin, Svensson mfl egentligen skriver är ju att ingen får ha sex innan äktenskapet och bara kan vissa få gifta sig. Allt annat är fel och personer som faller utanför ramen ska bära gammal kristen skuld.
Detta är ingen vetenskap. Att försöka hitta stöd för sina egna grumliga åsikter i gamla krönikor eller i Nationalencyklopedin gör det inte mer sant för det. Samkönade äktenskap kan aldrig finna stöd i gamla texter. Detta handlar om något helt annat: Vilket samhälle vill vi ha? Eller snarare: Vilket samhälle har vi redan?
Barn föds redan utanför äktenskapet – både i heterosexuella och homosexuella förhållanden. Ett flertal äktenskap är barnlösa. Familjer som började som kärnfamiljer splittras och nya föräldrar kommer in och hjälper till att ge omsorg och kärlek. Detta är en verklighet idag. Barn till bögar och flator växer upp i trygga familjer.
Och det är inte något fel i detta. Barnens rättigheter är det viktiga – så mycket är sant. Men Svensson, Fälldin mfl glömmer bort så många barn i sin åldriga ekvation så jag kan bara undra i vilka elefenbensslott de gömmer sig i.
Nej felet är ju istället att inte acceptera människor. Att skuldsätta de som lever ett liv annorlunda än sig själv, genom att använda sig själva som mall för hur samhället ska byggas. Men newsflash. Samhället är redan byggt – och ni hängde inte med.
Och det är skönt att DN:s ledarsida motverkar Bergstrands konstiga val att låta denna icke-fråga få fritt spelrum på landets viktigaste debattsida.
Du må tycka att den traditionella betydelsen av ordet äktenskap inte passar dina ”moderna” åsikter. Men förändrade åsikter, synsätt och nutida politisk korrekthet räcker naturligtvis inte för att i grunden ändra ett ords betydelse. Den omständigheten borde du som journalist vara medveten om.
Wikipedia beskriver exempelvis ”äktenskap” så här: ”Äktenskap ingås traditionellt mellan en man och en kvinna och symboliserar att de ingår ett förbund med varandra i syfte att bilda familj. I många kulturer ingås äktenskap som en i hela närsamhället viktig familjeangelägenhet, i andra kulturer betraktas det som en rent religiös fråga medan en del kulturer mer sett äktenskap som en socioekonomisk konstellation för samhällets fortbestånd.”
Många seriösa tänkare har säkert svårt att förstå homorörelsens engagemang i den här frågan. Det lär knappast grunda sig i en förkärlek till kyrkliga bröllop i sig. I själva verket handlar det förmodligen främst om en önskan om att få den homosexuella livsstilen än mer ”normaliserad” och ”lika mycket värd” som de gängse äktenskapen.
Dessutom är det ju lite ironiskt på det sättet att det både bland feminister, kommunister och homosexuella finns en gemensam fiende: kyrkan och tron. Kanske är det just därför som de här grupperna uppenbarligen vill provocera den världsrådande synen på ett etablerat begrepp!
Förmodligen är det just där som ivrarna för en ”könsneutral äktenskapslag” har sin främsta drivkraft. I deras ideologiskt grundade förakt eller motstånd mot kyrkor, religion och tro vill till de nästan till varje pris slå undan benen för det mänskliga förbund som numera förknippas med bröllop i kyrkan (även om civila äktenskap finns).
Men faktum kvarstår: Hur man än vrider och vänder på frågan finns det ingen legitimitet i att kräva att ett etablerat begrepp som äktenskapet ska ändras i grunden utifrån egna önskemål och åsikter. På den punkten är jag dessbättre övertygad om att svenska folket i stort instämmer.
Bra ledare av DN tycker jag
– det är roligt att se hur folk engagerar sig i den här frågan, på min arbetsplats har det debatterats livligt (och förfasats) över den här artikeln
Vad Bengt vill säga med ”I själva verket handlar det förmodligen främst om en önskan om att få den homosexuella livsstilen än mer ”normaliserad” och ”lika mycket värd” som de gängse äktenskapen.” är alltså att det inte är lika mycket värt att leva som homosexuell som heterosexuell?
Jag undrar också varifrån Bengt hämtar sin ”information”. De flesta homsexuella jag känner är troende, och de flesta av dem inom kristendomen. Så kristendomsfientligheten har han nog diktat ihop själv utifrån den bild han har som passar hans argumentation. Det handlar inte om illvilja mot traditioner när man vill gifta sig ”på riktigt”, utan viljan om att få vara en del av det, även om man nu skapts till att älska individer av samma kön.
Hur man än vrider och vänder på frågan finns det ingen legitimitet i att kräva att man ska få ensamrätt för ett etablerat begrepp som äktenskapet utifrån egna önskemål och åsikter. På den punkten är jag dessbättre övertygad om att det kommer att gå åt det mer liberala hållet, det vill säga att jag snart ska kunna gifta mig med den jag älskar, oavsett om det är en man eller en kvinna. Och Bengt, du kommer antagligen inte märka så mycket av det. Så spänn av.