Jag undrar också varifrån Bengt hämtar sin ”information”. De flesta homsexuella jag känner är troende, och de flesta av dem inom kristendomen. Så kristendomsfientligheten har han nog diktat ihop själv utifrån den bild han har som passar hans argumentation. Det handlar inte om illvilja mot traditioner när man vill gifta sig ”på riktigt”, utan viljan om att få vara en del av det, även om man nu skapts till att älska individer av samma kön.

Hur man än vrider och vänder på frågan finns det ingen legitimitet i att kräva att man ska få ensamrätt för ett etablerat begrepp som äktenskapet utifrån egna önskemål och åsikter. På den punkten är jag dessbättre övertygad om att det kommer att gå åt det mer liberala hållet, det vill säga att jag snart ska kunna gifta mig med den jag älskar, oavsett om det är en man eller en kvinna. Och Bengt, du kommer antagligen inte märka så mycket av det. Så spänn av.

– det är roligt att se hur folk engagerar sig i den här frågan, på min arbetsplats har det debatterats livligt (och förfasats) över den här artikeln

Wikipedia beskriver exempelvis ”äktenskap” så här: ”Äktenskap ingås traditionellt mellan en man och en kvinna och symboliserar att de ingår ett förbund med varandra i syfte att bilda familj. I många kulturer ingås äktenskap som en i hela närsamhället viktig familjeangelägenhet, i andra kulturer betraktas det som en rent religiös fråga medan en del kulturer mer sett äktenskap som en socioekonomisk konstellation för samhällets fortbestånd.”

Många seriösa tänkare har säkert svårt att förstå homorörelsens engagemang i den här frågan. Det lär knappast grunda sig i en förkärlek till kyrkliga bröllop i sig. I själva verket handlar det förmodligen främst om en önskan om att få den homosexuella livsstilen än mer ”normaliserad” och ”lika mycket värd” som de gängse äktenskapen.

Dessutom är det ju lite ironiskt på det sättet att det både bland feminister, kommunister och homosexuella finns en gemensam fiende: kyrkan och tron. Kanske är det just därför som de här grupperna uppenbarligen vill provocera den världsrådande synen på ett etablerat begrepp!

Förmodligen är det just där som ivrarna för en ”könsneutral äktenskapslag” har sin främsta drivkraft. I deras ideologiskt grundade förakt eller motstånd mot kyrkor, religion och tro vill till de nästan till varje pris slå undan benen för det mänskliga förbund som numera förknippas med bröllop i kyrkan (även om civila äktenskap finns).

Men faktum kvarstår: Hur man än vrider och vänder på frågan finns det ingen legitimitet i att kräva att ett etablerat begrepp som äktenskapet ska ändras i grunden utifrån egna önskemål och åsikter. På den punkten är jag dessbättre övertygad om att svenska folket i stort instämmer.

Detta är ingen vetenskap. Att försöka hitta stöd för sina egna grumliga åsikter i gamla krönikor eller i Nationalencyklopedin gör det inte mer sant för det. Samkönade äktenskap kan aldrig finna stöd i gamla texter. Detta handlar om något helt annat: Vilket samhälle vill vi ha? Eller snarare: Vilket samhälle har vi redan?

Barn föds redan utanför äktenskapet – både i heterosexuella och homosexuella förhållanden. Ett flertal äktenskap är barnlösa. Familjer som började som kärnfamiljer splittras och nya föräldrar kommer in och hjälper till att ge omsorg och kärlek. Detta är en verklighet idag. Barn till bögar och flator växer upp i trygga familjer.

Och det är inte något fel i detta. Barnens rättigheter är det viktiga – så mycket är sant. Men Svensson, Fälldin mfl glömmer bort så många barn i sin åldriga ekvation så jag kan bara undra i vilka elefenbensslott de gömmer sig i.

Nej felet är ju istället att inte acceptera människor. Att skuldsätta de som lever ett liv annorlunda än sig själv, genom att använda sig själva som mall för hur samhället ska byggas. Men newsflash. Samhället är redan byggt – och ni hängde inte med.