Alla skriver om det. Kennerfalk kallade Zaremba för en hund. Onekligen oförskämt. Onekligen över gränsen. Och så tog han tillbaka det. Värre saker har ju hänt i blogglandet, så varför får just denna fejd sådan styrfart?
Den största anledningen är troligen att journalister älskar att skriva om journalister. Och anklagar man en så anklagar man alla. En journalist får bara kritiseras om det är en annan journalist som står för kritiken.
Det är för tillfället är det fri sop på fackförbunden. För många felsteg från främst LO-förbunden har lett till en journalistisk jakt på fler misstag. Även om det är enskilda individer som begår klantigheterna så presenteras det som om hela fackföreningsrörelsen står bakom uttalandena. Se senast Parasituttalandet från en representant från IF Metall. Och det finns ju en tillräckligt stor moderatungdomsliknande filosofi som eldar på denna konflikt.
Det finns också en traditionell vänster -högerkonflikt i Zaremba vs Kennerfalk. Högerjournalisten med den finare tidningen i ryggen. Och den arga fackförbundsrepresentanten i den andra ringhörnan. Detta klassiska socioekonomiska synsätt är fortfarande är förhärskande. Och det kommer tyvärr alltid ligga som en våt filt över all framåtsyftande och samhällsvärnande diskussion. Men det gör det också enkelt för alla andra att snabbt skynda över till sin sida med vässade vapen.
Så. Snabba poänglösa attacker från båda sidor. Men egentligen har ju inget hänt under solen.
Det får utrymme eftersom det är ett socialdemokratiskt och fackligt problem att skita ner sina meningsmotståndare. Jag har själv i diskussioner med fackliga blivit kallad psykiskt sjuk, efterbliven, chefens lilla valp, fascist, dum i huvudet mm, kommer inte ihåg alla tillmälen jag fått.
Detta sätt att diskutera måste socialdemokratin sluta med, för det är inte seriöst eller meningsfullt och det sårar den som faktiskt har något bra att komma med. Slutligen skadar det socialdemokratin själv eftersom vem vågar eller orkar öppna käften?
Ulf Gustavsson
Oj, tur att ni inte är tjejer, som blir kallade fitta, hora, luder och slyna i grundskolan och gymnasiet på daglig basis. För att sedan gå vidare till att bli kallad bitch, lilla gumman eller bitterfitta i arbetslivet. För att inte tala om vad vi får höra på våra bloggar.
Vilket liv det hade blivit då!
När representanter för ett av våra större partier, börja uttrycka tydligt rasisitiska åsikter tycker nog jag att det bör få ganska mycket utrymme!
Mia: Det är precis det jag menar. Mycket värre saker sägs ju. Och det är ju värt en artikelserie i sig.
Kalle: Jag kanske har missat något, men Kennerfalk har väl inte uttryckt sig rasistiskt. Hmm, jag förstår vad du är ute efter när jag tänker efter. Du menar att det är nedvärderande att kalla Zaremba för polack. Och du har kanske rätt, men jag undrar varför det går att uttrycka vissa nationaliteter nedvärderande och inte andra. Polack (och några andra nationaliteter) kan låta rasistiskt i vissa sammanhang men aldrig norrman, amerikan och österrikare. Tragiskt