Samtidigt som Amex visar upp denna usamoral-kryddade politiska ställningstagande mot media och allmänheten när det gäller danska strippor så är det beklämmande att veta att detta och andra kontokortbolag inte tar något ansvar alls när det gäller andra betydligt viktigare områden.

På nätet har du (om du nu skulle vara funtat så illa) inga som helst problem att del av filmade och fotograferade övergrepp på barn. Vanligen från ryska servrar och administrerade av rysk maffia. Du har inga problem alls. Vill säga om du nu bara betalar – och det med någon av de stora kontokortsbolagen kort. Däribland Amex.

Och det är inte så att bolagen är okunniga om detta. Tvärtom. Jag har en god vän som jobbar på Ecpat – barnrättsorganisation mot barnpornografi. De och andra liknande organisationer har i ett drygt decennium försökt få kontokortsbolagen att göra något åt denna situation. Att stoppa tillförseln och helt enkelt göra det för svårt och för oekonomiskt för leverantörerna. Men det har hittills inte lett någonstans.

Så nu har Amex visat ett stort moraliskt ansvar med ett ställningstagande mot vuxna nakna kvinnor och de som vill se på dem. Samtidigt kidnappas och säljs barn i Moskva och Bangkok för att filmas för betalande barnpedofiler. Och kontokortsbolagen får en bit av kakan.

Om Lokko åker till Hultsfred så är jag säker på att Rockparty hjälper honom att hitta ett fint hotellrum inne i stan. Med dunbolster. Vem försöker han lura?

Jag är också för gammal för att ligga i tält på en rockfestival. Men jag har gjort det för tiotalet år sedan. Och tyckt om det. Det finns ingen anledning att dissa de som fortfarande kan göra det bara för att man med åldern blir mer bekväm. Och det där snacket om jordgubbar och champagne? Och Dvorak från trädgården? Lokko försöker etablera sig som guru för en ny äldre generation. Gissningsvis en generation som faktiskt inte har så stort behov av trendledare. Och återigen: Vem försöker han lura?

Det mest intressanta med hans krönika är ju ändå att den pustar ut ett härligt publikfrieri. Riktat mot medleålders eller snart medelålders stockholmare. Svenska Dagbladets läsare är ju inte direkt unga. Dessa läsare tittar på ungdomskulturen med stora förfärade ögon eller, som Lokko, med nostalgi uppblandad med begynnande bitterhet. Och om man någonsin varit på en rockfestival så vet man: Det finns inte svd att uppbringa. Så slutligen: Vem försöker han lura?

Om du som har läst detta och nu känner ett starkt behov att försvara Lokko i hans elfensbenstorn i Notting Hill: Det var dig han lurade.

Den största anledningen är troligen att journalister älskar att skriva om journalister. Och anklagar man en så anklagar man alla. En journalist får bara kritiseras om det är en annan journalist som står för kritiken.

Det är för tillfället är det fri sop på fackförbunden. För många felsteg från främst LO-förbunden har lett till en journalistisk jakt på fler misstag. Även om det är enskilda individer som begår klantigheterna så presenteras det som om hela fackföreningsrörelsen står bakom uttalandena. Se senast Parasituttalandet från en representant från IF Metall. Och det finns ju en tillräckligt stor moderatungdomsliknande filosofi som eldar på denna konflikt.

Det finns också en traditionell vänster -högerkonflikt i Zaremba vs Kennerfalk. Högerjournalisten med den finare tidningen i ryggen. Och den arga fackförbundsrepresentanten i den andra ringhörnan. Detta klassiska socioekonomiska synsätt är fortfarande är förhärskande. Och det kommer tyvärr alltid ligga som en våt filt över all framåtsyftande och samhällsvärnande diskussion. Men det gör det också enkelt för alla andra att snabbt skynda över till sin sida med vässade vapen.

Så. Snabba poänglösa attacker från båda sidor. Men egentligen har ju inget hänt under solen.

Jag har en viss förståelse för tanken att äktenskapet är en kyrklig institution och därför inte en politisk fråga som ska avgöras av riksdagen. I alla fall inte sedan delningen av kyrka och stat. Men det är inte deras argument.  Istället kommer barnen upp fast att undersökning efter undersökning visar på att barnen till samkönade par inte har lidit av att ha två mammor eller två pappor. 

Debattörerna tar avstamp i en fransk utredning på samma tema. Denna jämförelse är konstig men visar tydligt vad debattörerna representerar. Frankrike är ju inte direkt berömt för sitt liberala synsätt. Konservatism och katolicism har familjen som minsta byggsten i samhället. Innanför den får inte lagen och staten tränga sig in. I Sverige är det ju snarare liberalism och pragmatism som präglar våra familjevärderingar – och den enskilda människan står i centrum. Politiken anpassar efter opinionen som följer med verkligheten.

Barn föds av homosexuella föräldrar ändå. Oavsett vad lagstiftningen säger och oavsett vad Fälldin (trodde mer om honom) och övriga hasbeens säger. Urtidsfolket på DN Debatt vill bara förvägra dessa barn och deras föräldrar rättigheter.  De menar dessutom att samkönade äktenskap på förstärka rasmotsättningarna i Sverige. Detta är ett tragiskt synsätt som dessutom nedvärderar invandrare i Sverige. Nästan alla flyktingar som kommer till oss kommer till oss för att vi är ett öppet och liberalt samhälle som välkomnar skillnader. Då måste också alla olikheter få plats och beredas samma grundläggande rättigheter. Ett flertal av flyktingarna kommer dessutom till Sverige för att de är homosexuella och lever under dödshot i sina hemländer.

Ett sista skri från en gammal tid. Egentligen inte ett hot mot homoäktenskap som säkerligen kommer att bli genomfört. Men däremot nedsvärtande av allianspartiernas goda krafter. Centern, FP och framför allt sossarna har varit snabba att alienera sig mot de medeltida idéerna som syns på DN Debatt idag. Men var är Moderaterna?

Fälldin mfl menar att äktenskapet är huvudsakligen till för reproduktion och säkerställande av kärnfamiljen. Jag är säker på att majoriteten av äktenskap kommer till av ett helt annan anledning. Jag önskar härmed att debattörerna på ålderns höst får chansen att uppleva den stora kärleken.

De bjöd än mer spekulativ analys. De gick in i huvudet på politikerna och levererade de bakomliggande personliga anledningarna till olika beslut (kanske till många politikers förvåning). De förutsåg vad som skulle hända (och påverkade inte sällan handlingen själva. Leijonborg är ju ett aktuellt exempel). Och de gör det fortfarande.

Så vad skulle statsvetarna göra för att komma tillbaka till rampljuset. Likadant förstås. Ett skönt färskt exempel är dagens DN. Olof Ruin, Tommy Möller och Stigbjörn Ljunggren tävlar om att spekulera fram den bästa förklaringen till varför inte Reinfeldt inte syns så mycket i media. Och vilken som är den bästa taktiken för honom om han vill stanna som statsminister. Nota bene: Inte hur han ska genomföra något som statsminister.

Det har blivit roligare att vara statsvetenskaplig forskare.

Jag driver nämligen gärna tesen att de två könen egentligen inte är så olika utan kultur och situation avgör när vi beter oss enligt bestämda könsmallar – Att om allt fler kvinnor kommer i de positioner som idag på det stora hela innehas av män, så kommer de bete sig lika illa (bra) som männen. Nu tänkte jag att hon var en bov som vilken manlig spion som helst. Men ack så jag bedrog mig.

För så rullade ju resten av historien upp. Hon var kär.. och lite galen. Det låg ingen manlig strategi eller avsiktlig ondska bakom denna spionaffär. Lite kär och lite dum. Till och med bovarna slår ett slag för ojämställdheten.

1. Östländerna är ett passerat begrepp. Helsingfors, Stockholm och Athen ligger alla öster om Prag. Bygg inte upp ännu en tråkig kulturell version av järnridån, när vi nu kämpade i så många år för att ta ned den. Berlinmuren föll 1989. Det är dags att ändra perspektiv.

2. Förra året vann Finland. Året innan dess Grekland. Har de redan glömt att dessa ”västländer” också har tagit hem segern. Och alldeles nyligen.

3. Det var inte bara öst som röstade på öst. Det gjorde även Spanien, England, Frankrike och andra länder som belackarna klassar som lite finare i ESC-sammanhang. Med undantag för att vi röstade in Finland som vinnare i år röstade ju även vi i Sverige på de vinnande länderna från ”öst”. Kompisröstningen om någon var ju mest pinsam i Skandinavien: Serbien, Georgien och Armenien fick ju i alla fall röster av alla länder. De enstaka röster (12:or och 10:or) som Sverige fick, kan vi ju tacka våra närmaste grannländer för.

4. De vinnande länderna hade helt enkelt starkare låtar.

För mig ter sig detta mest som en pinsamt uttryck för två saker: För det första så är folk dåliga förlorare. Helt enkelt besvikna för att Sverige inte gick bättre. För det andra så är fortfarande rädda för andra kulturer och ser ned på dem. Då är det lättare att förklara ett nederlag med en klassning av Vi och Dem. Väst och Öst. Det tråkiga är ju att journalister slänger bränsle på denna kulturella elitismbrasa.

Och avslutningsvis: Om man är så engagerad i denna fråga -och så arga för att Serbien vinner – så kommer de absolut inte leda till någon död för ESC. Visst fasiken sitter de där framför TV:n nästa år.

Men vad vill JKL egentligen? Ja, jag förstår planen kortsiktigt- idag och några dagar framöver är nyheten the thing. Helt klart veckans snackis. Men sedan då?

GP:s nätverk är ju givetvis jättelikt. Det är få han inte känner i den svenska maktapparaten. Men det är ju på gång ett stort paradigmskifte inom socialdemokratin. Så har han verkligen fortfarande någon politisk påverkansmakt att tala om. Dessutom som han är rätt så omöjlig i de andra lägren. Och det är intressant (för att inte säga lite roande) att tänka mig honom kontakta olika tjänstemän med smärre sakfrågor.

Vill någon ha Görans tjänster som konsult? Kan han verkligen inordna sig en kunds önskemål och krav och samtidigt behålla konsultens professionella integritet. Känns inte som Görans främsta egenskaper. Jag har svårt att se de kunder som inte skulle vara mycket tveksamma när GP dök upp på kundmöten och plockade fram sina ppt.

JKL måste ju ha en strategisk plan bakom detta frapperande beslut. Min uppenbara känsla att det snarare försvagar deras varumärke, än stärker det. Men som sagt: Det finns säket en bra plan bakom det hela. Det är bara det att jag inte riktigt förstår.

Domedagsprofetiorna avlöser varandra. ”Amazonas är borta inom 100 år” skanderade Aftonbladet och Svt meddelades det att det är ”kört för Östersjön”. Ingen brist på starka, skrämmande ord inte. Det är givetvis viktigt att vi uppmärksammar klimatproblemen – och tar dem på allvar. Kreativa tekniska lösningar och politiska krafttag är nödvändiga för att hitta en långsiktig lösning. Och givetvis alla människors medvetenhet om sitt eget bidrag.

Nu tävlas det om att berätta om hur allvarlig frågan är. Och budskapen blir bara starkare och starkare. Inom kort kommer hela jorden koka och vi med den inom en tioårsperiod. Emma Hamberg uppmärksammade detta fenomen i krönika i City/GT/Kvällsposten. Hon reagerade liksom jag på budskapet om den av alger dödade Östersjön. Och kollade upp det med Naturskyddsföreningen som:

”tyckte man kunde jämföra Östersjön med en 20-åring som rökt och supit lite väl hårt. Men som fortfarande bara var 20 och hade alla chanser till bättring om den bara la om sina livsvanor.
Ett helt annat svar! Östersjön är dödens död i Aktuellt men bara på dekis på Naturskyddsföreningen. Vem ska man tro på”

Hon har en mer konspiratorisk förklaring till fenomenet än jag har: Någon vinner helt enkelt på skrika högt om klimatdöden. Hon har säkert rätt men jag tror att mest är det bara en konstig mediahysteri som uppkommer: Alla vill tala om det som är aktuellt och angeläget för så många människor som möjligt (hmm, precis som jag gör just nu). Vissa organisationer och forskare har gjort det i evighet och de drunknar nu mindre kunniga opinionsbildares höga körsång. Hög hastighet leder dock alltför ofta till en hård krasch. Miljöopinionen riskerar att bli en kortvarig kampanj för miljön. Ett soundbite som snart övergår till en annan fråga. Panikartiklar och skräcksenarion genomskådas till slut av medborgarna och då är tyvärr miljöbacklashen är ett faktum.

För några månader gjorde Aftonbladet ett stort upprop för uppmärksammande av klimathotet. Idag går det inte att hitta många artiklar som rör klimatfrågan som är publicerat efter mars månad. Nu räddar Aftonbladet oss istället från prostatacancer med hjälp av muschar. En sak i taget helt enkelt. Behöver vi inte längre prata om miljön?

Kommentar: Här är för övrigt någon/några som kan detta betydligt bättre än jag.

För er som inte hann upptäcka henne så var Pandora en musikkanal på nätet med en vetenskaplig touch.  Skrev du en artist som du gillar och du fick musik från en massa nya artister som du hade hört innan. Pandora räknade helt enkelt ut liknande musik med genomtänkta algoritmer och smarta variabler. Ny spännande musik. Nya artister. Som du sedan kunde köpa nya plattor av.

Jag har vetat att hon skulle dö ett tag, men idag tog hon sitt sista andetag. På gravstenen står bland annat: We are deeply, deeply sorry to say that due to licensing constraints, we can no longer allow access to Pandora for most listeners located outside of the U.S. We will continue to work diligently to realize the vision of a truly global Pandora, but for the time being we are required to restrict its use. We are very sad to have to do this, but there is no other alternative.

Pandora har nämligen misslyckats med att få till ett nationellt kontrakt med svenska instanser. USA och Storbritannien gick bra. Jag undrar vilka som satte sig emot? Copyrightorganisationer gissar jag? SAMI? Det är ju utmärkt reklam för både nya som etablerade artister. Det går ju nämligen inte att ladda ner musiken.

Jakten på den ansvarige är i alla fall på gång. Tips mottages ivrigt. Under tiden får Pandora stanna i min bloggrulle. Om hon nu skulle återuppstå.